Artikel från Bulletinen nummer 4 2023. Text: Mats Brockert
Bakgrund
Ett bolag (konkursbolaget) avyttrade 2014 ett dotterbolag samt varumärken. Den erhållna vinsten från försäljningen delades ut 2015 och 2016 till konkursbolagets moderbolag (holdningbolaget).
Konkursbolaget hade 2006, d.v.s. före försäljningen av dotterbolaget, ingått avtal med ett tyskt bolag om samarbete avseende vissa produkter och om möjligheten att använda vissa av de sålda varumärkena. Efter det att det sålda dotterbolaget inte längre följde avtalet yrkade det tyska bolaget på skadestånd i ett skiljedomsförfarande mot konkursbolaget. Överlåtelsen av varumärkena bedömdes enligt skiljedomen vara en oberättigad hävning av ett avtal som ingåtts före försäljningen och skadestånd beslutades.
Konkursboet väckte talan mot konkursbolaget och gjorde gällande att utdelade belopp skulle återbäras eller återvinnas till konkursbolaget. En avgörande fråga i Högsta domstolen var om konkursbolaget borde ha gjort en avsättning för beräknat skadestånd och därmed inte hade kunnat göra en utdelning.
Gällande rätt
Aktiebolagslagen
Aktiebolagen innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten till utdelning. Enligt beloppsspärren i 17 kap. 3 § första stycket ABL måste det finnas full täckning av det bundna egna kapitalet efter överföringen.
Enligt försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket kan utdelningen vara otillåten även om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen.
Årsredovisningslagen och normeringen
I 3 kap. 9 § ÅRL anges att som avsättningar ska sådana förpliktelser redovisas som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den tidpunkt då de ska infrias.
Konkursbolaget tillämpade K3. Enligt denna normering ska ett företag endast redovisa en avsättning om företaget på balansdagen har en befintlig legal förpliktelse eller informell förpliktelse till följd av en inträffad händelse, det är sannolikt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen och en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras (p. 21.4). En legal förpliktelse är en förpliktelse till följd av ett kontrakt, lagstiftning eller annan laglig grund (p. 21.5).
När ett företag har en befintlig förpliktelse till följd av inträffade händelser men det inte är sannolikt med ett utflöde av resurser till följd av förpliktelsen, eller om förpliktelsens storlek inte kan beräknas med tillräcklig tillförlitlighet, ska en s.k. eventualförpliktelse redovisas i en not till balansräkningen (5 kap. 15 § ÅRL).
Sambandet ÅRL och ABL
Det egna kapitalets storlek påverkas inte av förpliktelser och de får därmed inte någon betydelse när det gäller beloppsspärren enligt aktiebolagslagen. Enligt domstolen kan det däremot inte uteslutas att förekomsten av en eller flera eventualförpliktelser, sammantaget med andra omständigheter, kan inverka t.ex. på bedömningen av bolagets ställning i övrigt. På så sätt kan en eventualförpliktelse leda till att det belopp som finns tillgängligt för värdeöverföring ska minskas till följd av försiktighetsregeln.
Bedömningen i målet
Enligt Högsta domstolen ska en prövning av om de båda vinstutdelningarna varit tillåtna göras med utgångspunkt i den information som var tillgänglig för konkursbolaget vid beslutet om vinstutdelning. En prövning gjordes separat för 2015 och 2016 års utdelning.
Vinstutdelningen 2015
När det gäller 2015 års utdelning kunde det vid den tidpunkten enligt Högsta domstolen, utifrån den kända informationen, inte anses ha varit mer troligt att konkursbolaget skulle behöva betala skadestånd till följd av överlåtelsen än att så inte skulle bli fallet. Därmed var det riktigt att inte göra någon avsättning avseende skadestånd i balansräkningen och vinstutdelningen var också tillåten enligt beloppsspärren. Inte heller försiktighetsregeln ansågs tillämplig.
Beslutet grundade sig på att avtalet inte var lätt att tolka. Vidare förlitade sig konkursbolaget på att köparen av andelarna skulle fortsätta samarbetet med det tyska bolaget på de villkor som angavs i 2006 års avtal. Det var därför fullt möjligt scenario att köparen hade fortsatt samarbetet med det tyska bolaget. Något krav hade inte heller framställts eller andra åtgärder vidtagits från det tyska bolaget.
Vinstutdelningen 2016
Vid tiden för 2016 års utdelningsbeslutet var situationen annorlunda. Konkursbolaget hade fått ett brev från ett ombud för det tyska bolaget där det kunde utläsas att köparen av dotterbolaget hade sagt upp 2006 års avtal med det tyska bolaget. Det tyska bolaget ansåg att både konkursbolaget och köparen av andelarna var skadeståndsskyldiga gentemot bolaget. Det angavs också att det tyska bolaget avsåg att inleda ett skiljeförfarande om parterna inte kunde träffa en förlikning.
Det fanns därför enligt Högsta domstolen en påtaglig risk för att en rättslig prövning av konkursbolagets skadeståndsansvar skulle initieras.
Den balansräkning som låg till grund för utdelningsbeslutet 2016 skulle därför rätteligen ha innehållit en avsättning för förpliktelsen mot det tyska bolaget. Det skadeståndsbelopp som kunde uppskattas var av en sådan storlek att det därför inte skulle ha funnits utrymme för någon utdelning detta år. Utdelningen 2016 ansågs därför otillåten enligt beloppsspärren och utgjorde därmed en olaglig värdeöverföring. Holdningbolaget ansågs därför återbäringsskyldigt enligt aktiebolagslagen avseende vinstutdelningsbeslutet 2016.
Skiljaktig mening
Två av fem domare var av skiljaktig mening och menade att även 2016 års utdelning var tillåten. Grunden var att det gick nästan ett år från det att kravbrevet skickats 2015 och innan det tyska bolaget vidtagit några åtgärder. Detta tillsammans med avtalets otydlighet och att betalningskrav även ställts mot det sålda dotterbolaget innebar att det även för 2016 inte fanns anledning att bedöma det som mer troligt att förpliktelsen skulle leda till ett utflöde av resurser från konkursbolaget än att så inte skulle bli fallet.
Avslutning
Domen från Högsta domstolen är en intressant och lärorik läsning och den visar också hur svårt det kan vara att bedöma om det finns anledning att göra en avsättning. Domen visar också att frågan om avsättning enligt årsredovisningslagen inte bara påverkar inkomstbeskattningen, utan även t.ex. med vilket belopp utdelning kan ske enligt aktiebolagslagen. Vidare visar domen att en felbedömning kan få kännbara ekonomiska effekter.
Dom meddelad i Stockholm den 2 november 2023, mål nr T 8042-21.
Mats Brockert är skatteexpert hos Srf konsulterna.