Artikel från Bulletinen nummer 4 2019
Bokföringsnämnden har fått fråga om en bostadsrättsförening som valt att redovisa enligt K3 kan gå över till K2 och hur komponentuppdelningen och avskrivningarna påverkas vid övergången till K2. Bokföringsnämnden har lämnat ett brevsvar som också har publicerats på deras webbplats.
Det finns ett antal tydliga skillnader mellan K2 och K3. Avseende fastigheter är skillnaden stor. I K3 gäller att en fastighets anskaffningsvärde ska fördelas på komponenter om skillnaden i förbrukningen förväntas vara väsentlig. Tillämpas K2 ska anskaffningsvärdet för en fastighet normalt fördelas på byggnad och mark. Tillämpas K3 ska fastighetens olika komponenter skrivas av separat över dess nyttjandeperiod. Tillämpas K2 är utgångspunkten att byggnaden skrivs av som en enhet.
Enligt årsredovisningslagen får ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en tillgång räknas in i anskaffningsvärdet till den del som räntan hänför sig till tillverkningsperioden. Tillämpas K2 är det däremot inte tillåtet att aktivera ränta vid uppförande av en tillgång. Det är däremot tillåtet att aktivera inom ramen för K3.
Det förekommer i framförallt bostadsrättsföreningar att under den tid en byggnad uppförs tillämpas K3-regelverket. Då byggnaden sedan är färdig går företaget över till K2. En tanke är att kunna aktivera räntor under byggnationen och sedan slippa göra komponentavskrivning. En fråga är då vad ingångsreglerna i K2 anger.
Konsekvensen av ingångsreglerna i K2
Första gången ett företag kommer till K2 från ett annat regelverk ska kapitel 20 tillämpas. Frågan om hur en fastighet ska redovisas vid övergången från K3 till K2 ska avgöras utifrån punkt 20.6 i K2. Den anger att ingen korrigering ska redovisas. Tillgången ska värderas enligt reglerna i K2. I kommentaren förtydligas detta med följande text.
”Punkt 20.6 innebär att tillgångar som tidigare har aktiverats och som omfattas av punkten utgör tillgångar som får redovisas även efter övergången till det allmänna rådet. Den ingående balansen det första räkenskapsåret det allmänna rådet tillämpas motsvarar således den utgående balansen för det sista året då äldre normgivning tillämpades. Det gäller t.ex. tillkommande utgifter som har aktiverats som en tillgång med stöd av äldre normgivning, antingen som en separat avskrivningsenhet eller som del av anskaffningsvärdet för t.ex. en byggnad. Tillgångar som aktiverats som en separat avskrivningsenhet skrivs även fortsättningsvis av med separat avskrivningsplan.”
Utifrån skrivningarna är det inte helt givet hur byggnaden ska hanteras första gången den kommer in i K2. Att ingående värde ska vara samma som det utgående året innan är klart. Men hur ska det hanteras i bokslutet? Kommentaren till punkten är skriven innan K3 fanns. Är K3 då att betrakta som ”äldre normgivning”? Är en komponent i så fall en avskrivningsenhet?
Bokföringsnämndens svar
I Bokföringsnämndens svar anges att frågan består av tre delfrågor. Dessa besvaras på följande sätt.
- En bostadsrättsförening som tillämpat K3 som första K-regelverk får byta till K2 utan att det krävs några särskilda skäl.
- En materiell anläggningstillgång som enligt K3 delats upp i komponenter redovisas till komponenternas sammanlagda bokförda värden vid övergången till K2.
- Efter övergången till K2 tillämpas K2:s regler om avskrivningar i kapitel 10. De komponenter som utgör en separat avskrivningsenhet enligt punkt 10.22 ska skrivas av var för sig. Det som tidigare redovisats som komponenter enligt K3 men inte utgör en separat avskrivningsenhet enligt punkt 10.22 i K2 redovisas till komponenternas sammanlagda bokförda värde och skrivs av som en avskrivningsenhet.
Slutsats av Bokföringsnämndens svar
Svaren på fråga ett och två anger sammanfattningsvis att övergången till K2 är tillåten och att det utgående värdet så som det framkommit enligt reglerna i K3 ska vara lika med det ingående i K2.
I fallet där en fastighet byggts och hanterats i K3 blir konsekvensen av svaret på fråga tre ganska givet vid övergång till K2. Eftersom det rör sig om anskaffning från grunden kan det inte vara separata avskrivningsenheter enligt K2. Det är komponenter och inget annat och hela byggnaden ska därmed redovisas som en enhet i K2.
Det är mer intressant om det rör sig om en fasighet som funnits ett par år. Låt oss anta att en förening som har tillämpat K3 har redovisat balkonger som en separat komponent. Vid en övergång till K2 ska de avgöra om dessa balkonger är en egen avskrivningsenhet eller inte. Om balkongerna tillfördes huset redan då det byggdes är de inte en avskrivningsenhet enligt K2:s regler. Men om de har byggts i ett senare skede och utgjort en tillkommande utgift är de en avskrivningsenhet.
Slutsatsen blir att om balkongerna fanns från början ska avskrivning göras tillsammans med övriga byggnaden, men om de har tillkommit senare ska avskrivning göras för balkongerna som en separat avskrivningsenhet skild från övriga byggnaden. Det finns en logik i detta, men det är inte helt lätt att tillämpa.
Finns det andra saker som borde ändras vid övergången till K2?
I Bokföringsnämndens svar klargörs att ingående värde ska vara samma som det utgående året innan. Föreningen kan inte fortsätta med komponentavskrivning utan de måste göra en bedömning av om delarna (komponenterna) utgör tillkommande utgifter som enligt K2 ska redovisas som separata avskrivningsenheter. Redovisningen ska fortsättningsvis göras enligt K2:s regler. Innebär det att några andra justeringar också ska göras?
Om föreningen i beräkningen av byggnadens anskaffningsvärde har aktiverat ränta, kan den räntan fortsätta att utgöra en del av fastighetens anskaffningsvärde? Enligt K2 får ränta inte ingå i anskaffningsvärdet. Kan räntedelen finnas kvar då? Det skulle innebära att det ingående värdet inte ska ändras, men att den del av anskaffningsvärdet som utgör ränta tas bort i det utgående värdet första året då K2 tillämpas.
Det finns inget i brevsvaret som antyder att räntan ska tas bort i första bokslutet som upprättas enligt K2. Men det kan noteras att den frågan inte var ställd till Bokföringsnämnden. Det är däremot rimligt att anta att övergångsregeln är tänkt som en förenkling. I så fall borde inte anskaffningsvärdet justeras, utan det borde vara samma även i den utgående balansen. Men avskrivningarna ska göras utifrån reglerna i K2. Jag kan också hitta en logik i att inte röra värdet. Det som är gjort i K3 är helt enkelt gjort i K3 och följer med in i K2. Men det som ska göras i K2 ska framöver göras enligt reglerna i K2.
Konsekvenser
Det är svårt att sia om vad det här får för konsekvenser. En del i branschen menar att fler bostadsrättsföreningar snarare är på väg till K3 än från K3. De berörs inte av brevsvaret. För föreningar som uppför sina hus ger brevsvaret en möjlighet att aktivera ränta och sedan tillämpa K2:s förenklade avskrivningsregler trots att ränta inte får aktiveras i K2.
Är det skillnad om ett aktiebolag byter regelverk?
Frågan var ställd av en bostadsrättsförening. Det är däremot ingen skillnad på reglerna i det fall ett aktiebolag byter från K3 till K2. Det kan däremot observeras att de nya skattereglerna avseende ränteavdrag innebär att ränta inte får ingå i det skattemässiga anskaffningsvärdet på en fastighet, vilket gör att om man vill ha samstämmighet mellan det redovisade värdet och det skattemässiga värdet ska ränta inte ingå. Den samstämmigheten var en av grundtankarna i K2:s regler om fastigheter.